André Chinis Musik

I André Chinis “ Cristallisations” utgår alla impulser från en solistisk gitarr.
Gitarr tonen delas upp i spektrum, sänder färger som aktiverande vågor mot stråk orkester
och utlöser ett impressionistisk kristallspel med intensiva artistiska kvaliter.

LEIF AARE, Dagens Nyheter. April 82

NORRSKEN ÖVER CHINI
André Chini är en fransk musiker och tonsättare bosatt i Sverige sedan 1975
Vad han och hans ensemble Euterpe betytt för den nya musikens ställning i dagens Sverige går inte att överskatta. Skivan presenterar Chini dels som tonsättare, dels som dirigent. Karakteristisk för honom är hans intresse för kraftfulla musikaliska uttryck och för klangfärgerna att gripa lyssnarens uppmärksamhet. Båda egenskaperna möts i hans verk “Norrsken” för stråkar och orgel, skrivet i slutet av 70 talet.
Chini har försökt o musik återge norrskenet intensiva ljusflimmer. Men det är inte fråga om ettt ytligt försök att göra musik som liknar norrsken i ett och annat avseende. I stället söker musik skapa samma psykologiska fascination hoss lyssnaren som norrskenet åstadkommer hos sin betraktare.

HANS GUNNAR PETERSON, Svenska Dagbladet. Februari 83

Nutida Musik: Kammarorkestern EUTERPE med André Chini
(dirigent och tonsättare).
Vad fransmannen ser i Sverige? Svar: “Norrsken”, som blir till musik.
Stycket är inte programmusik, men André inspirerades att skriva det efter sin upplevelse. Och musiken har ett förlopp som svarar mot norrskenet.
Musiken rör sig i rytmiska eruptioner och klanger blandas i tät väv ur vilken orgeln och stråkarna växelvis dominerar.
Musikerna slår små klubbor mot strängarna. Kontaktmikrofoner förstärker.
Flammor oh pulseringar bildar rytmer utifrån en kärna, klanger släpps lös i tiden, ibland
slumpartat ostyrda.

NILS-GÖRAN SUNDIN, D N

MUSIKALISK TEATER
Ett stort nummer för kvällen utgjordes av musikalisk tearer, där de olika instrumenten representerade och agerade mänskliga
individer.
Den franskfödde tonsättaren André Chini, som fanns på plats som dirigent, ville med sitt stycke “Omniphobie” göra ett inlagg i debatten om invandrarproblematiken.

Som bakgrund för sin tonskapelse och iscensättning har han en upplevelse av en arabs plötsliga entré bland fransmän i ett café i Hallarna i Paris.

Scenbilden i museets entréhall ar några vita bord och stolar i Café avec en tidig morgon.
Musikerna uppträder i olikfärgade overaller.
Men musikerna är endast yttre symboler för instrumenten, som är de egentliga individerna.
En klarinett sover vid ett bord. En flöjt läser tidning.

Den enda som är något igång ar caféets serviceman kontrabasen, som mestadels får ljud med en mjuk klubba mot strängarna. En flöjt vaknar med ljud, som liknar en variant i temat i en fauns eftermiddag. Tidnings-läsande flöjten sträcker på sig och börjar prata med andra flöjten.
De bada väcker klarinetten.

Med armarna omslingrade om varann gör två oboer entré in i café värmen. Pá samma sätt kommer de båda fagotterna.
En fagott tar högljutt till orda. Och alla blir uppmärksamma. Sist kommer de båda valthornen.
Nu ar surret igång!!

Då plötsligt händer något oerhört. En ”invandrare” -sångerska till köpet, som ingenting har med träblåsare att göra- tränger på.
Först ser det hotfullt ut för den främmande röda fågeln.

Men när mezzon Ingrid Tobiasson med hjälp av en stämgaffel mitt i ton-virrvarret på ett fenomenalt sätt får fatt på sin sångton, står det inte på, förrän den inhemska majoriteten i caféet faller till föga och allt slutar i en harmonisk morgonstämning.

Här hade de olika medlemmarna i Omnibus utsökta tillfällen att spela ut individuellt efter egen fantasi och förmåga.
Chinis stycke, som beställts av Rikskonserter, innebar uruppförande.
Upphovsmannen lyckades skapa både fransk atmosfär och en levande och spänningsfylld musikalisk akt.
Ingrid Tobiasson klarade sin svåra många gånger textlösa säng med beundransvärd säkerhet.

SETH KARLSSON 12/2/86 Falu Kurriren

L’ “Autiste” procède plus étrangement d’une collaboration entre Howard Buten et André Chini.
Il écrit une musique digne de l’art brut, taillée la hache, ample, intemporelle. Tantôt de lourdes scansions, des tressaillements, tantôt des forêts de pizzicatos. Ils disent bien la parcellisation, les salades de mots, les éclats poétiques des autistes

ANNE REY, Le Monde Juli 93

Mårten Landström solo afton på tisdagen i Aulinsalen
Intensitet i André Chinis nyskriven fascinerande stycke “Vårfloden” fångades
fint. De tätnande segmenten, innebär inte bara tekniska svårigheter utan också
gestaltningsproblem: kasten mellan skira klanger och rockbrutala utbrott är onekligen
tvära. Att motsatserna så väl lät sig förenas är inte bara ett gott betyg på Chinis
stycke utan lika mycket på Landströms insats.

Thomas Anderberg, Expressen december 94

”Mururoa”

Mot expressionistiskt glidande slöjor i orkesterns stråkar ställs upp brutna slagverks effekter och
asymmetriska blåsar samtal.
Soloviolinen gör entré med en naivt godtrogen arabesk, duetterar i bästa samförstånd med träblåsarna men måste försvara sin integritet mot bleck blåsarattacker och gör det med kraft. Därmed skaffar den sig utrymme fören lustigt struttande dans.
Dansen synkoperas av hemlighetsfulla, hotande röster.

Chinis Piano trio “Trilude” har en formellt komplicerad anläggning men dess verkan är omedelbar.
Här försiggår ett spel mellan vikter och tyngder, symmetrier och asymmetrier som känns i hela kroppen.
Det är mycket angenämt.

Leif Aare

”Mururoa”

för violin och orkester är titelstycket pa denna porträtt-CD och kan ses just som ett musikaliskt försvar för ett unikt stycke skapelse, dess fundamentalt alstrande krafter och dess överflödande kvitter och krusiduller.
Stundtals rycker violinen med sig orkestersatsen i hänförande lätta och livliga rörelsemönster. André Chini har bjudit upp en hel atoll till dans.

Märkligast är kanske ändå den suggestiva trion for violin, cello och piano – ”Trilude” – som utvecklar sig lik ett nattligt möte mellan tre röster som ömsom förställer sig och ömsom visar sig för varandra. Det starkt dialogiska draget, spänningen som ligger i luften och den påfallande närvarokänslan i dramatiken kan faktiskt påminna om friform-jazz när den är som mest laddad.

MARTIN NYSTRÖM

“ÉTÉ3”
Chini is French so he’s doubtless been musing about these ideas since he lay in the crib but
his ten-minute piece is altogether a superior one. Reflective, colouristic, pensive with more abrasive
material used as highlighting sections and not, as frequently elsewhere on this disc as a means in itself,
this is consistently the most impressive work here. It has power of concision and breadth of imagination
and it’s a work that demands and deserves wider hearing.

JONATHAN WOOLF

“GOÉLETTE DE JADE”
The third composer is also well known in Sweden: André Chini. His piece is called
Goélette de jade, and Chini conducts the Uppsala Chamber Orchestra.
André Chini is a very imaginative and quite lively fellow, who isn’t afraid to take his
inspiration in his soul and write what ever comes to mind. This has resulted in a wonderful,
glaring and reflecting music that can bring you out of a depression better than any chemical
cure. Let Knut Sönstevold and the Uppsala Chamber Orchestra paint the land, and some
kind of energy will fill your empty moments with hope.

Chini says that he, to begin with, was inspired by a replica of an old schooner in Venice. He
says that the green color mirrored itself on the hull, glowing in a ghostly way – and in this
feeling Chini began his composition. It’s impossible not to love an occurrence like this!
Besides, the music – Sönstevold’s bassoon, especially – talks like a figure in a fairytale,
stretching it’s long neck above the land, expressing himself in the most delicate and the most
harsh way, and also in expressions of loving kindness, somehow persuading you that nothing
is that hard, that bad: that life will find it’s resolution in the end – and the end is only a
beginning! And – as indicated in the booklet – the music is PLAYFUL!

RSAMD, Glasgow

“LE CHANT DES COQUILLAGES”

THE idea of six grown men beating the hell out of drums, tam tams and great
chunks of car components for an entire evening concert might have seemed a
tough one to envisage. But the players in question were the crack Swedish
group Kroumata,
and the programme was so perfectly contrasted and balanced you could almost
have described it as tuneful.

Sandwiched between that solid framework came the exquisitely delicate
sound of Franco-Swedish composer André Chini’s “Le Chant des Coquillages”
evoking the gurgling oceanic sounds of the South Seas and the elusive, exotic
coolness of Tor Takemitsu’s Rain-Tree. Great players, great programme!

Kenneth Walton
Monday, 29th October 2001

“Ealin”
Varje musikstycke har sin historia, en historia som ofta är självbiografisk: den döde broder som var dykare och som dog på 60 meters djup bland sina älskade snäckor, koraller och fiskar. Chini tillägnar honom det magnifika stycket ”l’Indien” vilken på de franska seglaras språk betyder Indiska oceanen, eller i det roliga musikstycket ”Mots” med Chinis lilla dotter Joëlle i spetsen.

Länge leve Andrè Chini!
Guido Zeccola

“Ealin”
Men här finns också en helt fantastisk tonsättning av Indiska oceanen med Mårten
Landström på piano och orkester. En sorgemusik över hans bror dykaren som dog på 60 meters djup, men musik som ändå hyllar havet med ett rent rasande artisteri.

MARTIN NYSTRÖM
Bästa spär: ”L’Indien”

En ny och vital stråkorkester med spännande uruppföranden som specialitet

• det är fransk-födde André Chins initiativ.
  För snart tre ar sedan samlade han ett tiotal stråkmusiker med Lars Fresk i spetsen.
  Ensemblen kan sedan lätt byggas ut efter repertoarens krav. Ensemblen har redan betytt mycket för unga svenska tonsättare. Euterpe har spelat Arne Mellnäs, Jan W Morthenson; Sven-David Sandström, Daniel Börtz m. fl.

André Chini är en närmast idealisk samordnare av det snabba, vitala stråkarbetet i Jani Christous
(1926–70) Praxis.
Han mäter ut breda formblock, som obevekligt pulserar av en urkraft som snart också utlöser en rad primalskrik frän musikerna.

NILS-GÖRAN SUNDIN, Svenska Dagbladet

Kammar orkestern EUTERPE är en fantastisk ensemble
Under dirigenten André Chini och konsertmästarn Lars Fresk utvecklar Euterpe en konstnärlig kvalité och en konstnärlig moral som är ett kapital i svenskt musik liv. .

LEIF AARE, Dagens Nyheter. 85

I Ravels Gåsmor sagor befann sig Chini således på hemma plan. Chini och kammarorkestern förvaltade Ravels impressionistiska klangtrollerier på ypperligt sätt

André Chinis ypperliga handlag med orkestern kom väl till synes i Stravinskijs Eldfågel svit, ett veritabel kraftprov för vilken orkester som helst. Uppsala kammarorkester spelade väloljat från första takten till sista och förde konserten till ett glansfull slut.

Claes af Geijerstam

Och André Chini? Medan vi beklagar oss över den bristande återväxten bland svenska dirigenter kunde vi låta den färgstarke orkester ledare Chini dirigera både på Operan och hos Filharmonikerna

Leif Aare DN

Utifrån sin franska härkomst (invandrad till Sverige för 20 år sedan) och sin brokiga yrkesbana har han berikat den svenska musiken med en y ton, som gärna är fräck och kryddad, stilfull och elegant. I sitt förhållande tilldansen framstår Chini
snarare som dansör än som dansare.

MARTIN NYSTRÖM DN